Vem är kyrkan till för?

Som man har kunna läsa i media den senaste tiden, har flera olyckliga incidenter inträffat inom den Svenska kyrkan. Här menar jag självklar de många skriverier i Aftonbladet om sex- och alkohol skandaler, mellan olika personalgrupper i kyrkan, och utsatta församlingsmedlemmar, och konfirmander.

Idag läsar jag så på text-tv om en incident, där en församlingspedagog sexuellt förgripit sig på en konfirmand, vilket han dömdes för, och därmed tvingades lämna sin tjänst.
När han sedan söker en tjänst i en annan församling kontaktas denna av såväl flickan som utsattes, men också av prästen i församlingen han fick lämna, som båda berättade om missförhållandet.

Mycket förvånande fick han en tjänst som församlingspedagog, trots sitt förflytande.

Jag börjar ställa mig frågan om vem kyrkan egentligen är till för, är det för församlingsmedlemmarna, eller är den reserverat för de anställda.

I Oskarshamn har vi exemplen med Mats-Ola Nylén som köptes ut av kyrkorådet, efter det hade kommit några klagomål från de anställda.
Vilka klagomål har vi inte fått reda på, så det kan lika väl vara att Mats-Ola som arbetsledare krävde de skulle arbeta istället för att lata sin, som det kan ha varit att de utsattas för trakasserier från kyrkoherdens sida, vem vet när kyrkorådet inte kommer med orsaken.

I varje fall har mig vetligen inga klagomål kommit från församlingsmedlemmarna, eller från den politiska ledningen i fullmäktige.
Därmed kommer min fråga åter till sin rätt, vem är kyrkan för, är det de anställda eller församlingsmedlemmarna, för de senare vill ha Mats-Ola som präst och förkunnare, men det ville de anställda inte, och de fick sin vilja, precis som med de anställda runt om i landet som misskött sitt förtroende, men genom uppbackning från sina kollegor och domkapitel fått ha kvar sin vigning, och därmed även sina jobb.

Jag frågar mig åter, vem är det som kyrkan är till för, när de anställda tydligen har mera att säga till om, än de som betalar till kyrkan genom deras medlemsavgift, som församlingsmedlemmar.

Vuxna som utnyttjar barn.

I kölvattnet på Patrik Sjöbergs bok, kommer vi nu troligen se flera som vågar gå ut med berättelser om utnyttjande, och sexuell ofredande.

Självklart är det hemskt när barn utsättas för ofredande och kränkningar, och självklart måste alla normalt begåvade människor ta avstånd från sådana handlingar, oavsett när och vem som utfört dessa.

Problemen är bara att många av dessa brott tydligen utfördes på 70 och 80 talet, vilket alltså betyder de är mera än 20 år gamla.
Enligt svensk lag är dessa brott preskriberade efter 10 eller 15 år, beroende på hur man klassar brottet, som ofredande eller grov våldtäkt, men hur som helst är brottet preskriberat.

Att ett brott preskriberas betyder att man inte får efterforska detta, och alltså kan man inte kräva en eventuell misstänkt till svars efter så många år.

I dagsläget har en person i Oskarshamn anmält att han in slutet på 70 talet ofredades av en lärare, som tillika var fritidsledare, någon han burit med sig hela livet.
Visst är det hemskt när detta inträffar, och jag skulle gärna ha sett denna person ställdes inför en domstol, och på det viset ställdes till svars för sina handlingar.
Nu får man inte göra detta, enligt tidigare omskrivna lagar om preskription, men media, och även kommunalpolitikern Lis Lyrbo (s) går ut och vill ha ärendet kontrollerat.

Man frågar sig varför Lis är så angelägen att avtäcka detta ärende, när det är preskriberat, något hon borde vara insatt i, eftersom hon tidigare satt i polisledningen, och därmed skulle känna till de allmänna lagar och förordningar i landet.

Om personen i fråga varit utsatt för ofredande är det tragiskt, men eftersom han inte anmält det tidigare får han tyvärr stå sitt kast, och leva vidare med sitt öde, alternativt söka hjälp inom psykiatrin för att behandla sitt trauma.

Jag finner det väldigt osmakligt av Lis, som nu vill tjäna billiga poäng, genom att låtsas vilja göra något, när hon vet att det är omöjligt, skolförvaltningen kan inte ställas till svars för preskriberade brott, och de har väl annat att lägga sin tid på, än att nysta i så gamla ärenden.

Skulle de äntligen vilja detta, får förvaltningschefen väl göra som hon gjort förut, sammanställa en liten lögn, för att rädda sin förvaltnings ansikte, hon bör dock denna gång informera kommundirektören om hur hon tänker ljuga, så att hon inte kommer att röja lögnen denna gång.

Till den som drabbades skall jag innerligt beklaga det inträffade, och samtidigt beklaga att du inte har mera förtroende för samhället, så att du hade vågat berätta tidigare, medan svinet kunde har åtalats.

Min personliga åsikt om denna kommuns kompetens i att utreda
kränkningar kan utläsas av det som finns under att läsa på sidan HÄR