Fd Kontraktsprosten och ”Nylén gate”.

Ärendet runt Mats-Ola Nyléns avgång som kyrkoherde, är tydligen inte avslutat än.
Flera indicier pekar mot att ett antal politiker har divergerande uppfattning, mot det som personalutskottet beslutade runt Nylén.

Tyvärr är alla fortfarande väldigt fåordiga om vad som hänt, och i dagsläget får man väl invänta det extra fullmäktige sammanträde som skall hållas under augusti månad.

Flera rykten har dock verserat, och ingen vill vara sig bekräfta eller förneka dem, så det får vara upp till varje läsare att tolka sanningshalten i dem, men följande har kommit till min kännedom:

  • Ersättare i Kyrkorådet, och samtidigt ordinarie i kyrkorådets arbetsutskott och personalutskott Jan-Erik Lindberg, borde kanske ha varit jävig i ärendet, då kontraktsprosten tidigt var inkopplat.
    Såväl kontraktsprost Leif Norrgård som Lindberg ska enligt källor båda vara högt uppsatta i frimurarorden, varför man kan tänka sig att Lindberg kan ha varit i en jävsituation, gentemot Norrgård som ska besitta högra position i orden.

  • Samma kontraktsprost ska i övrigt ha varit fientligt inställd mot Nylén redan innan ärendet började, då Nylén drog flera konfirmander från Norrgårds församling, och in till Oskarshamns församling, något kontraktsprosten ska ha tagit väldigt illa vid.

  • Skrivelser undanhållas för de ordinarie ledamöterna i kyrkorådet, då det enligt mina källor inte har kommit till ledamöternas kännedom att en skrivelse har inkommit adresserat till kyrkorådet, med argumentation att den inkom den 10 juni, när kyrkorådet hade sammanträde den 13 juni.
    Varför kunna man inte kopiera brevet, och ge det till ledamöterna, när de kom, brevet innehöll viktig information i ärendet.

  • Andra källor talar om att personer inom arbetsutskottet lägger hela skulden för ”Nylén gate” på kyrkorådet ordförande, Rose-Marie Probelius Seger, och ger henne hela skulden för det blev som det blev.

  • Personalen ska tydligen också vara en dikterande part i allt, detta kan man se genom att de först ber om ett möte med politikerna, och sedan ställer man in samma få timmer innan det ska hållas, utan någon rimlig förklaring.
    Att sedan politikerna viker ner sig, och låter dem ställa in ett sammanträde, kan man anse även mer anmärkningsvärd.

Turerna runt Nylén är alltså inte avslutat än, och endast tiden kan utvisa vad som hända ska, om rättvisa ska råda, bör Nylén insättas snarast, nu har det snart gått 3 månader utan Oskarshamns Församling har haft kompetent kyrkoherde.

Snailmail eller sakta brevhantering?

Talade idag med pastors expedition i Oskarshamn, om de hade fått mitt brev med på kyrkorådsmötet, som var igår.
Fick som svar att det hade de inte, då brevet först kom till expeditionen i fredags, och mötet var igår måndag, och eftersom allt måste förarbetas av arbetsutskottet fanns det inte med, även om det var av stor vikt för ärendet runt förre kyrkoherden Mats-Ola Nylén.

Min fru och jag talade om när brevet var skickat, och vi kom fram till att de lades på lådan, måndag den 6 juni, runt middagstid.
Jag tog kontakt med brevbärarexpeditionen i Oskarshamn, och frågade om det kunde vara sant att ett brev skulle ta en arbetsvecka för att nå fram, inom Oskarshamn, vilket enligt dem var omöjligt.

Ett brev innehållande material som komprometterar bl.a. diakonen, och den tillförordnade kyrkoherden, är alltså skickad med verklig snailmail, vilket enligt posten är omöjligt, eller också blivit utsatt för ovanlig sakta hantering på pastors expedition, kanske för att man skulle kunna gömma undan det till efter semestern.

Hur som helst anser jag det oförsvarligt att brevet inte delgavs medlemmarna i kyrkorådet, så det var ett svar på den anmodan som ersättare Stefan Liljehorn framställde på kyrkofullmäktiges möte, där den fråga som detta omhandlades återremitterades till kyrkorådet.
Jag kan inte se annat än att kyrkan gör allt för att mörklägga sin egen del i detta ärende, och kyrkorådet gör allt för att sopa bevisen under mattan, för att kunna två sina egna händer.

Ansvarstagande ledare eller oansvariga lärare?

Skolutflykt med 85B på Vallhallaskolan.

Under perioden 2011-06-09 till 2011-06-10 var min dotters klass på en så kallad HAJK, med de 2 klassföreståndarna.
Hajken skulle vara i 2 arme tält som skulle ställas upp på den ena lärares tomt på Adriansnäs, norr om Oskarshamn.

Eleverna skulle cykla från skolan och dit, via cykelvägar, en rutt på ca 4,5 mil.

Redan innan utflykten ska effektueras börjar strulet, när vi 2011-05-27 får en lapp hem, där det stod:

”Vi är ju klart medvetna om de stora problem med pollen på vägen upp när vi cyklar och lika stora är ju problemen även i naturen kring och i Adriansnäs. Några elever har också uttryckt tveksamheter kring att de orkar att genomföra de olika aktiviteter som planerats.
För att tillgodose alla elevers önskemål har därför arbetslag 5 beslutat följande för de elever som inte klarar av att fullfölja hela konseptet:
Torsdag den 9 juni är vanlig skoldag och den 10 juni har arbetslaget en friluftsdagliknande de aktiviteter vi tänkt göra i Adriansnäs. Det gäller alltså de elever som inte klarar/orkar följa hela konceptet.”

När vi kontakter lärare Susanne Kammarfelt, och meddelar att vår dotter vill delta, men kan inte cykla på grund av sin allergi, får vi besked från denna lärare att om hon inte cykler får hon inte delta i utflykten, antingen deltar man i hela konceptet eller man får stanna hemma.

Enligt skollagen ska undervisningen anpassas så att alla elever kan delta, varför vi vill att vår dotter kommer med på utflykten, någon hon själv önskar, och eftersom vi även erbjuder att köra henne dit, och även hämta, tycker vi att läraren bryter mot skollagen.

Nu har vi 2 möjligheter, antingen att anmäla till skolinspektionen, eller att kontakta skolledningen.

Vi väljer att ringa rektor Kjell-Åke Holmberg, och förklara situationen.
Kjell-Åke finner inga problem i detta, utan han ska tala med arbetslaget, och sedan återkomma.
När Kjell-Åke ringar, meddelar han att självklar ska de 3 elever som har problem med allergi kunna följa med, och han frågar om jag kan påta mig att vara koordinerande med dessa 3 elevers transport, vilket jag lovar att vara.

Redan samma dag tas kontakt med hemmen till de 2 andra eleverna, den ena har då beslutat att cykla hur som helst, och den andra väljer helt att avstå HAJKEN.

Nu borde problemen vara avklarade tycker man.

2 dagar innan utflykten får barnen ett brev med hem där det bl.a. står:
”Vi har sedan tidigare bestämt att plocka in telefonerna uppe i Adriansnäs för att slippa samtal och SMS. Telefonerna kommer dock att delas ut mellan kl.17.00 – 18.00.”

Enligt skollagen kan läraren omhändertag ett störande eller farligt föremål underlektionstid, enligt skollagen 20 och 21 §.
Enligt ett annat beslut i skolinspektionen kan även en frivillig överenskommelse mellan föräldrar, elever och skolan vara giltig för omhändertagande av föremål, som exempelvis mobiltelefoner.

Jag frågar flera elever när jag kör min dotter, om de har avtalat runt mobiltelefonerna, men får svar att det är ett påhitt från lärarnas håll, och alltså inget avtal.

Vi som föräldrar har inte fått någon förfrågan om att omhändertag mobiltelefonerna, så vi reagerar på detta, genom åter att ta kontakt med Susanne Kammarfelt, då vi inte vill acceptera vår dotters telefon omhändertas, då det är hennes säkerhet när hon inte är hemma.
Vid detta telefonsamtal möts vi åter av en mycket otrevlig attityd, där beskeden är att telefonen kommer att omhändertas, vi har redan accepterat detta genom att låta vår dotter delta i utflykten.

Dagen då utflykten ska utföras kommer, och vår dotter går till skolan som avtalat, jag ska hämta henne runt 11.00 för transport till lägret.
Redan kl. 08.00 ringar hon hem: ”Pappa, vet du om att XXXX ska åka med oss?”
Plötsligt ska alltså en elev åka med, utan jag är tillfrågad, någon ser det som en självklarhet att Kejs tar säkert med, han ska ändå dit, och självklart gör Kejs det, för barnen ska inte lidande av de vuxna inte kan planera eller koordinera.

Väl framme i Adriansnäs sitter vi i bilen och väntar på de andra ska komma fram på cykel.
Efter ett tag kommer en grupp på ca 15 cyklar, och jag tänkar att nu kommer alla väl, med se det gjorde de inte, utan efter ett tag kom några flera, sedan ytterligare någon, och efter ca 30 minuter kom första läraren, och efter ytterligare 10 minuter kom sista lärare fram.
Gruppen har alltså inte cyklat under uppsyn av lederna, utan har kört under eget ansvar, och här ska det sägar att inte alla är över 15 år.

Under väntetiden börjar det åska, och jag ser hur en av eleverna blir vit i ansiktet, och börjar går i cirklar, och klart visa rädsla.
När han börjar dra sig bort från de övriga, ser jag hur några av hans kompisar följer efter honom, och tar han med tillbaka, vartefter de frågar om han inte får sitta i min bil, då han är rädd för åskan.

När Susanne kommer fram, går hon fram till bilen och frågar vad han gör där, och säger åt han att komma ur, så de kan gå till stugan. Läraren tar ingen kontroll på hur han mår eller hur rädd han är, intrycket jag får är att hon tycker eleven överspelar.

När Elisabeth Wanneby kommer fram går jag ur bilen och genom att peka åt henne visar jag att jag vill ha hennes uppmärksamhet, för att tala med henne.
Jag inleder med att säga Hej, kan jag prata med dig i 2 minuter, vilket hon ger klartecken för.

Jag förklarar för Wanneby vad som står i skollagen runt omhändertagande av föremål, och påpekar att jag inte accepterar de tar min dotters telefon, utan om den användas på ett störande sätt.
Wanneby förklarar att det få hon väl acceptera, men hon förväntar att telefonen då inte stör.

Under samtalet tar jag även upp att man tydligen tar för givit att låta andra barn åka med mig, trots jag inte var informerat, och här hänvisar jag till eleven som skulle med på morgonen.
Wanneby förklarar att hon hade sagt till elevens mamma, kvällen innan att hon fick ta kontakt med mig, för att höra om det fanns plats i bilen, så Wanneby ansåg hon var oskyldig i detta, trots hon är ansvarig ledare på resan.
Plötsligt frågar Wanneby om hon är inspelad under detta samtal, något som jag i efterhand tycker är väldigt lustigt, jag har väl aldrig spelat in henne förut.
Wanneby uttrycker att hon får tänka väldigt noga över vad hon säger, för hon vet inte om det kan komma att användas emot henne.
Att ha detta resonemang tycker jag är häpnadsväckande, för även om hon skulle vara inspelad, är det inte olagligt, det är inte heller något att tänka över, för så länge man inte bryter mot lagen, kan en inspelning inte vara farlig, men tydligen tycker skolan det.
Varför hon misstänker jag spelar in, ska mig vara en gåta, för jag har aldrig spelat in samtal med lärare tidigare, för jag har inte funnit det nödvändigt, dock har jag lärt mig att alltid ha en inspelningsmöjlighet i beredskap, då rektor, och även skolchefen lögnaktigt har antytt jag och min familj ska ha varit hotfulla och aggressiva, så med den erfarenheten har jag i stort set alltid möjlighet för inspelning, vilket i övrigt nästan varje svensk idag har, genom att kunna spela in via mobiltelefonen.

Det stämmer att jag vid ett tillfälle har utfört en inspelning, men det var under en skolkonferens, där jag vill kunna dokumenteras vad som sades, men tydligen har denna inspelning satt sådan respekt, att skolchefen har valt att varna för samtal med mig och min familj.
NU förstår jag varför alla plötsligt blev så trevliga att tala med.

Innan jag lämnar Wanneby i Adriansnäs berättar jag även att avtalen jag hade med rektor, i samband med att jag skulle köra barnen, var att de på fredagen inte skulle tillbaka till skolan, utan fick gå hem, rektor så ingen anledning i att de skulle gå ett par timmer, när de varit ute hela dagen, kvällen och natten innan.
Wanneby accepterade detta, och sade att vi får gå på vad rektor sagt.

På fredagsmorgonen hämtar jag de som jag skulle, men på vägen dit håller jag på att krocka med ett antal elever som cyklar på höger sidan, vänstra sidan och mitt på vägen, en stor klump, utan någon ledning eller organisation.
Längre bak möter jag 2 cyklar mera, och efter ytterligare en kilometer kommer ledarna cyklande. Åter har gruppen alltså cyklat iväg utan någon ledare har uppsyn, eller kontroll.

Väl hemma får vi berättelse om hur det varit, och det är väl ingen direkt trevlig upplevelse som eleverna haft, härunder följer ett kort beskrivning av vad som hänt:

Under utflykten som 85B hade till Adriansnäs tog inte de ansvariga lärarna Elisabeth Wanneby och Susanne Kammarfelt det ansvar vi tycker de borde tagit.
Då det började åska kraftigt under natten fick vi orden; Var tysta och sov.
De orden fick vi när åskan nästintill slutat, innan dess hade ingen av lärarna kommit ut för att se hur det var med oss.
Istället för att lärarna tog ansvar fick vi elever agera ledare och ta hand om varandra, speciellt om en som lärarna VET har fobi för åska. Denne person hjälpte vi dock in i stugan, och personen i fråga sov tillsammans  med ett par andra på golvet eller i soffor.
Om lärarna hade tagit ansvar hade de kunnat visa det igenom att i alla fall prata med oss och inte bara be oss att sova.
En person skar sig även under natten och då en annan av eleverna berättade detta för Susanne fick hon svaret; Det skiter jag fullständigt i.
Vi elever tyckte det var hemskt obehagligt, vissa sökte till och med stöd igenom att ringa föräldrar. Vi upplever att vi inte fick något stöd ifrån lärarna, utan de satt bara i stugan.
Ett gäng på sex personer var till och med ute och gick medan det åskade utan att lärarna märkte det.

Ingen av oss tycker att detta var speciellt bra ansvarstagande – speciellt inte när en person faktiskt hade skadat sig.

Som man kan se har det inte direkt varit någon positiv upplevelse, och man får starkt ifrågasätta lärarnas agerande och ansvarstagande, varför sovar de i en stuga, och lämnar eleverna ensamma i tält när situationen är som den är?

Nästa som sker är att skolan ringer min dotter på mobiltelefonen, och frågar varför hon inte kommit till skolan, när hon förklarar att hon inte mådde så bra efter nattens upplevelse, och läraren i övrigt kunna prata med mig, som hennes pappa, fick hon besked om att läraren inte vill prata med mig, utan förväntade att min dotter kom till skolan.