Skillnaden är som natt och dag.

Under de senare åren har jag av olika orsaker varit i kontakt med flera kontraktsprosten, och jag får säga att skillnaden på kontraktsprostar är milsvidd, och tyvärr har jag först nu upplevt en som verkligen fyller det som en prost bör fylla.

Under den gagna helgen var jag på mottagning av Rödeby församlings nya kyrkoherde, och den varme och mänsklighet som jag fick uppleva där, var så olik den bemötelse jag fått i Oskarshamns församling och Växjö stift, där inte ens Biskoppen vill nervärdera sig att besvara hänvändelse från ett betalande medlem. Om det gick för sig skulle jag gärna avsäga mig den församling och det stift jag idag tillhör, för istället att skriva mig i Lunds stift, med tillhörlighet i Karlskrona, Rödeby och Ronneby kontrakt, för här finns verkligen närheten till människan i första rum, och inte som i Växjö stift, Stranda-Möre kontrakt där girigheten genomsyrar kyrkoherde och kontraktsprost på ett så vidrigt sätt att mänskligheten åsidosättas för egen vinnings skull.

Tack till Kontraktsprost Pamela Garpefors, och Kyrkoherde Mats-Ola Nylén för en mycket fin och mänsklig mässa i Rödeby, och en tack till politiker och övrig personal i församlingen för det trevliga samkvämet efteråt i församlingshemmet.

En äkta kyrkoherde

 

Varför har vi Polis och Åklagare?

Den 16 augusti var jag på Polisstationen i Oskarshamn, och anmälde ett hemfridsbrott. Det som hade hänt var att min hyresvärd, utan mitt medgivande hade beredd sig tillträde till min lägenhet, för att framvisa denna för en potentiell ny hyresgäst, som redan en gång varit och besett lägenheten.

Vi hade som lägenhetsinnehavare mycket klart meddelat att vi inte ville att någon fick ta sig in i våran lägenhet utan vi var närvarande, något hyresvärden helt ignorerade denna dag, hennes son uttalte till och med att vi fick polisanmäla för de gick in hur som helst.

När vår dotter senare på dagen kom till lägenheten så hon att en repa var gjort i parkettgolvet, samt att inslagspapper i en av hennes flyttkartonger var upprivit.

På eftermiddagen var vi på Polisstationen i Oskarshamn för att anmäla hemfridbrott, och lämnade utöver namnet på fastighetsägaren som beredd sig tillträde lämnade vi namn och telefonnummer på den som var med en Jimmy ******** samt hans sambo. Polisen tog även kopia på vårt hyreskontrakt, där adressen till fastighetsägaren stod.

När jag den andra oktober fortfarande inte hört eller sett så mycket som en kopia på anmälan, ringde jag polisen för att höra vad som hänt, och döm om min förvåning när jag hörde att åklagaren lagt ner fallet. Jag kopplas till åklagaren och fick höra att en fastighetsägare får gå in i en lägenhet, tydligen kan åklagare inte Sveriges rikes lag, som klart ger skydd om att en fastighetsägare endast får gå in om det är risk för fastigheten, vid vattenläcka eller liknande.  Alla kontakter jag haft med hyresgästföreningen, advokaten och även polisen har uttalat att detta var ett grovt hemfridsbrott, men detta vet åklagaren inte om. Åklagaren sade även att jag inte specificerat vem som utfört brottet, även om alla uppgifter är lämnade enligt vad jag beskrivit här ovanför.

När jag nu upprepar detta för åklagaren, frågar hon om jag vill väcka åtal, varför tror hon jag har anmält? En ny skall nu åter se på ärendet, men hon kan inte lova att det inte bliver avskrivit åter, eller om man tar upp det kan det dröja år innan det händer något.

Man frågar sig alltså varför skall vi ha en polis, de kan tydligen inte vidarebefordra information till åklagaren på ett begripligt sätt, för man får väl förmoda att åklagaren kan en sådan enkel sak som att läsa en polisrapport, även om de tydligen inte kan läsa lagen.

Man kan även undra om vad som vi skall ha åklagaren till, när de tydligen inte ens kan läsa den lag de är tillsatta att väcka åtal om, och läser de alls polisrapporten, eftersom de inte förstått vad som hänt?

Tillbaka till det som hände den 16 augusti, för när vi påtalade för hyresvärden att en repa uppstått i golvet fick vi rena helvete med sonen och svärdottern, som betedde sig som bortskämda barnungar, och blev oförskämda, med att kalla folk för idioter och liknande. Alla nekade till att de kunde ha gjort repan i golvet, och svärdottern uttalade tydligt till min fru att ”Den åker du på.”

När vi lämnade nycklarna här igår, kom det dock fram att medan hyresvärden var på övervåningen med Jimmy, hade hans sambo med barnen gått in i vardagsrummet och satt i soffan, något alla inklusive hyresvärden tidigare förneket. Det skall sägas att bordet var uppskjuten i soffan, så för att sätta sig i den, var man tvungen att flytta på bordet, ett tungt kakelbesatt bord, som man kan misstänka en tjej flyttat genom att ”knuffa” det över golvet.