Oskarshamns församling ett utdöende släkte.

I dagens tidning (Ostran Nyheterna) finns en artikel om konfirmandarbetet i Oskarshamns församling, och hur man har förlorat konfirmander. Den som uttalat sig för församlingen är församlingspedagogen Östen Asklund, som numera är ansvarig för den såkallade estengruppen av konfirmander. Osten Asklund var den som tillsammans med nuvarande kyrkoherde Magnus Wihlborg var ansvariga för konfirmandarbetet inom Oskarshamns församling, innan Mats-Ola Nylén kom till församlingen. Ser man på antalet konfirmander som var medan dessa 2 hade hand om konfirmandarbetet förvånas man inte över dagens antal, för man hade väl ungefär samma, eller något mindre antal konfirmander då. När Mats-Ola Nylén tog över som kyrkoherde fråntog han Magnus Wihlborg och Östen Asklund ansvaret för konfirmandarbetet, då han ansåg de inte gjorde ett bra jobb. Den omstrukturering och förändring som Mats-Ola utförde, med stöd från dåvarande ordförande i kyrkorådet gav resultat, och inskrivningarna av konfirmander ökade till över 100. En ökning som höll i sig under Nyléns period som kyrkoherde.

Nu är Nylén borta, och Wihlborg har som ny kyrkoherde ansvaret för församlings arbete, härunder konfirmandarbetet, något som han tydligen har delvis delegerat till Östen Asklund, eftersom det är han som uttalar sig till tidningen. Ser man ett samband med antalet konfirmander, och vem som håller i utbildningen?

Man börjar undra om Oskarshamns församling har som mål att dö, och utplåna sig själv? Man tar en driftig och arbetssam kyrkoherde, som har fått ungdomarna motiverade och intresserade av konfirmandarbetet, och ser till han blir mobbad och utmanövrerad, så politikerna meddelar han får ett års lön för att lämna sin tjänst. Detta är troligen ett resultat av att kyrkoherden genom sitt arbete kräver att den övriga personalen också skall prestera, något de troligen inte har varit vana med, utan de har troligen hämtat sin lön varje månad, utan att ha utfört adekvat motprestation.

Nu är kyrkoherden borta, och en av de ledande i upproret har fått makten, vilket innebär att de anställda inom Oskarshamns församling har återtagit sin favoriserade arbetsställning, nämligen sittande på sitt feta arsel, och inte göra mera än högst nödvändigt, inte undra på att församlingen förlorar konfirmander, ungdomar och i längden medlemmar.

Man undrar på om församlingen på något vis är självmordsbenägen, för den gör absolut inget för att rädda sig själv.

Jag skrev redan förre året om hur Oskarshamns församling blödde pengar, och klart får det inflytande på konfirmandarbetet. Man undrar då varför man tar bort en sån viktig sak som ungdomsansvarige, och istället anställer en ny församlingspedagog. En pedagog som inte alls kan bemöta de unga på det vis som de unga vill bemötas på, utan istället för en integration skapar man en klyfta som jagar ungdomen bort från kyrkan istället för att få den att komma till kyrkan.

Om Oskarshamns församling skall överleva krävs det att politikerna vaknar, och kräver att de anställda får sina feta arslen upp ur stolen och börjar jobba, istället för att dra benen efter sig. Att locka ungdomen är inte att köpa dem med resor eller andra lockerbjudanden, utan man måste bemöta och möta ungdomen på deras premisser, och på den tid som passar ungdomen. Man kan inte förvänta sig ett 7 – 16 jobb om man skall vara i kyrkan, utan här får man anpassa sig efter när medlemmarna kan, och det är oftast på eftermiddagar och kvällar, för dagtid är skolan och jobbet viktigast.

Härefter måste man se till att man motiverar och talar ett språk som ungdomarna förstår, och då kanske man ibland måste ta metaforer i användning, som sports eller film termer.

Det är i denna del som Oskarshamns församling misslyckas, varför ungdomarna försvinner, och därmed även underlaget för en fortsatt församling.

Jag förvånas över dagens artikel skriven av Fredrik Loberg. Har Nyheterna lagt av med den grävande journalistiken, tror man att den gyllene spaden som Lotta Lindqvist fick håller i all evighet? Varför har Lofoten inte sett på hur det såg ut i församlingen innan Nylén kom, vilken ändring han gjorde, och vad som sket sedan Nylén försvann. Om Loberg gjort en simpel bakgrundsundersökning hade han sett att nuvarande ansvariga för konfirmandutbildningen är samma som Nylén tag detta ansvar ifrån, eftersom de inte fungerade i denna uppgift.
En kopi på Nyheternas artikel fnns här: Nyheterna_121105

 

 

Svensk rättvisa, begå hemfridsbrott utan risk, så länge du inte kör på en polisbil på hemvägen.

Som jag tidigare har beskrivit utsattes jag för ett hemfridsbrott, som åklagaren i Kalmar lade ner, utan jag ens blev informerat om det. Detta med hänvisning till att man inte prioriterade detta, och man inte ansåg att anmälan var tillräckligt bra för att man kunna utreda brottet.

Jag var därför mycket förvånad när min telefon ringde, och en person presenterade sig som varande utredare på polisen. Men skall de nu ta tag i mitt hemfridsbrott tänkte jag, för omedelbart bli besviken.

Det viste sig att polisen utredde en trafikolycka, som inträffade runt midsommar, en olycka som jag blev vittne till, då den bil som blev påkört strakt innan betedd sig lustigt genom att vingla mellan körfälten, antingen som föraren var berusat, eller ouppmärksam på trafiken. Den bil som blev påkört viste sig vara en omärkt polisbil, där föraren var ute i ett privat ärende, där han skulle hitta en adress. Nu blev han påkört, och tydligen har polisen tid att utreda detta brott, eftersom en polis blev drabbat. Nu förväntar polisen sig att jag skall ha tid med en sådan enkel bagatell, som en polis som blir påkört bakifrån på hög ljus dag, när polisen inte har tid med att utreda ett hemfridsbrott.

Frågan är om jag egentligen kan vittne om ärendet går till rätten, för jag kan vara jävig, då den betjänt som blev påkört var samma som tog emot min anmälan, så det är klart jag undrar om hur denna polis fungerar, han är ouppmärksam i trafiken, och kan tydligen inte utforma en anmälan korrekt, enligt åklagaren.

Jag ställer åter min fråge, va har vi polisen till, de är ju mera till för sig själv än för medborgarna.