Rekrytering väckte känslor inom kyrkan

Rekrytering väckte känslor inom kyrkan.

Inte förvånande att Mönsterås är nästa församling i Kalmar län, som utvisar problem med personalpolitiken.
Svågerpolitik och en Kontraktprost som arbetar på ett sätt som tangerar mafioso stil skall tydligen bli signum för kontraktet, där även Oskarshamns Församling ingår.
Återstår att se hur tillsättningen av ny kyrkoherde i Högsby kommer att gå, skall det bli samma här då är det väl dags att överväga att lämna Svenska Kyrkan, för som det ser ut i Växjö församling, med en Biskop som struntar i medlemmarna, och enbart ser till sitt eget bästa, som en annan Pontius Pilatus, och en kontraktprost som är värre en Judas, då måste det bli en stark och engagerad kyrkoherde för att få budskapet fram.

Svenska kyrkan i Växjö stift är inte en förebild som kristen och männsklig enhet, de har visat att de absolut tillhör den del av kristendomen som ser förebilden i Lucifer och Judas, men Biskopen i främste ledet.

Skall Oskarshamns Församling lämna Svenska Kyrkan?

Frågan kan tyckas märkvärdig, men är ändå relevant, när man ser på de dispositioner som politikerna och kyrkoherden har gjort den senare tiden. Vi har redan tidigare påpekat hur en av de ledande politikerna redan sitter på dubbla stolar, dels genom att vara ledamot i Kyrkorådet och fullmäktige samtidigt som han är med i styrelsen vid Pingstförsamlingen. Eftersom dessa 2 församlingar har olika sätt att se på den kristna tron, kan man undra på hur man kan representera båda sidorna.

Nu har man inom Oskarshamns Församling åter börjat avvika från Svenska Kyrkan, genom sitt konfirmandarbete. Inte nog med att det inte finns präster med i undervisningen, utan det mesta dels sköts av församlingspedagogerna, men nu har man också anställd en ungdomsledare som har sin grund i missionsförbundet. Man undrar på hur man kan låta en person som tillhör en kyrka som ser annorlunda på dopet, delta i konfirmandarbetet, som alltså är en del av Svenska kyrkans dop. Även inom diakoniarbetet har man i Oskarshamns Församling en assistent, som har sina grunder i missionsförsamlingen, så man undrar om Svenska kyrkan är på väg bort från Oskarshamn.

Ser man på Församlingen s hemsida är det tydligen endast 2 ordinarie präster tillgängliga för tillfället, varav den ena är kyrkoherden. En komminister är sjukskriven, och har varit det en längre tid. Enligt källor skall det vara en fråga om arbetsklimat som har föranlett denna sjukskrivning. En komminister är tjänstledig medan tjänsten som ungdomspräst är vakant.

Man kan finna det anmärkningsvärd att Kyrkoherde Magnus Wihlborg inte har lyckats i sin uppgift som kyrkoherde, att få ordning på personalen, och tillsatt vakanta tjänster, han som var så engagerat i att få den förre kyrkoherden bort, så att man kunde få rätsida på församlingen.

Jag undrar om han tycker sig ha lyckats med uppgiften, när konfirmandarbetet går på halvfart utan präster, och frikyrkorna tydligen får större insikt i församlingens dagliga arbete.

Man kan undra vad biskopen anser om detta, men eftersom han fortfarande inte har svarat på min skrivelse av 14 september 2011, så varför skulle han svara nu?

Det ska bli intressant att följa den stundande valkampen, skall upprorsmakerna göra en ny lista, eller kommer allt att falla tillbaka i den lata och övergivna fason, som tydligen skall vara församlingens kännetecken.

Skillnaden är som natt och dag.

Under de senare åren har jag av olika orsaker varit i kontakt med flera kontraktsprosten, och jag får säga att skillnaden på kontraktsprostar är milsvidd, och tyvärr har jag först nu upplevt en som verkligen fyller det som en prost bör fylla.

Under den gagna helgen var jag på mottagning av Rödeby församlings nya kyrkoherde, och den varme och mänsklighet som jag fick uppleva där, var så olik den bemötelse jag fått i Oskarshamns församling och Växjö stift, där inte ens Biskoppen vill nervärdera sig att besvara hänvändelse från ett betalande medlem. Om det gick för sig skulle jag gärna avsäga mig den församling och det stift jag idag tillhör, för istället att skriva mig i Lunds stift, med tillhörlighet i Karlskrona, Rödeby och Ronneby kontrakt, för här finns verkligen närheten till människan i första rum, och inte som i Växjö stift, Stranda-Möre kontrakt där girigheten genomsyrar kyrkoherde och kontraktsprost på ett så vidrigt sätt att mänskligheten åsidosättas för egen vinnings skull.

Tack till Kontraktsprost Pamela Garpefors, och Kyrkoherde Mats-Ola Nylén för en mycket fin och mänsklig mässa i Rödeby, och en tack till politiker och övrig personal i församlingen för det trevliga samkvämet efteråt i församlingshemmet.

En äkta kyrkoherde

 

Påsken i Oskarshamns Församling.

Nygammal kyrkoherde efter Mats-Ola Nylén / NYHETERNA / Östra Småland AB..

 Påsken är en kyrklig högtid, och i Oskarshamn firades den med at en ny kyrkoherde insattes med stöd från biskoppen.

Det som man kan finna anmärkningsvärd är att trots det var insättelse av en ny kyrkoherde, och biskoppen deltog, var endast halva kyrkan fylld.

Är det så att församlingsmedlemmarna i Oskarshamn äntligen har insett vad som hände för ett år sedan, när den rätta kyrkoherden Mats-Ola Nylen fördrevs av personalen och översteprästerna, och därför viste sin avsky för dessa genom att utebliva från insättelsesmässan på annandagen påsk.

I sitt anförande under mässan sa översteprästen bl.a. att kyrkoherdens uppgift är att vara församlingens andliga ledare, något som kan bli svårt för denna nya kyrkoherde, han som fördrev de äldre och församlingsmedlemmarna från kyrkorummet, när man ville protestera mot de judasfasoner som personalen utsatte Mats-Ola Nylén för, när man genom demokratiska metoder ville få den rätta kyrkoherde tillbaka istället för marionetten som förrådde Nylén.

Något annat som kan tyckes anmärkningsvärd är hur förre kontraktsprosten deltog i insättelsen av den nya kyrkoherden, Norrgård som var en av de som tillsammans med Wihlborg var ytterst aktiv för att sticka Nylén i ryggen, som nu står och solar sig i lyckans rus över att man åter har upplevt påskens lycka i kyrkan, att genom svek ha fördrivit och förråd i översteprästernas och politikernas namn.

Kyrkan i Växjö Stift upplever tydligen stora problem, och genom det svaga ledarskap som utvisas av översteprästen, som fortfarande inte har kunna svara på ett mail som skickades till honom i september 2011 med begäran om andlig vägledning, kan man undra hur det ska gå. Nu har man statuerat exempel på att insätta den bleka, opersonliga och i mångas ögon Judas karaktären Magnus Wihlborg i en församling som splittrades när fraktionen med Wihlborg och Duvlund satte sig för att fördriva Nylén. Översteprästen har tillsammans med politikerna gått i fällan, och låtit dessa få som de ville, något som kommer att skada Oskarshamns församling och i längden Växjö stift.

När Nylén hade sin avsked mässa var kyrkan full, detta trots Nylén avsagt sig att bi avtackad, eller det på annat vis var utlyst, nu hade man utlyst att Wihlborg skulle insättas, och man hade lockerbjudande med översteprästerna, och den pensionerade kontraktsprosten, och ändå kan man endast sälja halva kyrkan, snacka om antiklimaks.

Wihlborg njut av din tjänst som kyrkoherde, du är politikernas och personalens dröm, som en sann marionett uppträder du, och så länge du gör det kommer du säkert att sitta kvar. Problemet är när besökarna sviker, och du måste börja minska personalen, då kanske även du träffar din Judas som dolkar dig i ryggen, och din Petrus som kommer att förneka att hon gav dig sitt stöd, ett är säkert, jag kommer inte att delta i några Judas mässor i Oskarshamns församling.

 

När byggmästaren får tala.

 På julafton hade biskopen i Växjö stift Jan-Olof Johansson en debattartikel om murar, de murar som byggas mellan människor, med fundament i tro, politik, ras eller livsstil.

För den som inte har läst debattartikeln finns den att läsa här: Ett julkort från Betlehem pdf

Jag är tveksam till om Biskopen är rätt person att uttala sig om detta ämne, då han själv är en av dem som bygger murar, och ställer sig över andras åsikt, enbart i syfte att bevara sin egen position och makt. Den 14 september i år skrev jag ett personligt mail till Biskopen, där jag bad om ett råd från honom, som högsta andliga ledare i stiftet. Jag väntar fortfarande på svar, eller åtminstone ett besked om att han inte har något svar till mig, men så länge han inte yppar något av dessa, då har han byggt en mur, en mur mellan en medlem och den styrande politiska makten. En mur mellan dessa är vad som i flera samhällsskikt betecknas som diktatur, eller junta styre, och ja, svenska kyrkans växjö stift har vid upprepade tillfällen i år visat sig bestå av små diktatorer som fattar egna beslut och regler, utan att kunde dras till ansvar, då nästa instans håller dem bakom ryggen, allt i ett syfte att bevara makten och härligheten inom ett slutet sällskap.

I Oskarshamn har året 2011 präglats av ärendet med Mats-Ola Nylén, och hur han på tvivelaktiga grunder anklagades av medarbetarna för att vara en dålig chef. Medlemmarna i kyrkan ansåg däremot han var en duktig och engagerat kyrkoherde, som vill församlingens bästa. Vem vann då? Medarbetarna, genom politiska beslut, som helt backades upp av Biskopen och dennas stab. Man valde helt att köra över medlemmarna, man ville inte ens föra en dialog med dessa, utan de avfärdades på alla vis, och ibland även med falska anklagelser. Vid ett tillfälle minns jag hur jag vid en kontakt med stiftet i Växjö fick höra, hur man förvånades att Nylén agerade i bakgrunden härnere, en direkt anklagelse mot honom, och ja det finns inspelat. Om det finns någon som har varit passiv i detta ärende har det varit Nylén, medan han attackerades från flera andra håll, inklusive kyrkokamrer och Tf kyrkoherde. De som agerat var medlemmarna, som ville ha Nylén återinsatt, men se det fick de beslutande organ satt stopp för, genom att bygga en mur mellan de som var emot kyrkorådets agerande, och kyrkorådet.

Bästa Biskop, varför är du och svenska kyrkan rädda för att föra en dialog om de egna problem, samtidigt som du är snabb att peka på murarna runt ikring. Hur sade Jesus: Låt den som är oskyldig kasta den första stenen.

Tycker Biskopen han kan kasta första sten?

Ps denna artikel är självklart skickat till Oskarshamnstidningen, då det var där jag läste den, återstår att se om den publiseras där.

Pps väntar fortfarande svar på mitt mail från 14 september.

Nu har det varit tyst länge nog!

Jag har varit medvetande tyst länge nu i ärendet runt uppsägningen av kyrkoherde Mats-Ola Nylén, och hela den politiska cirkusen i kyrkoråd, kyrkofullmäktige och inte minst i farsen Domkapitlet.

Domkapitlet som är den instans som har tillsynsplikt mot församlingen, har nu åter visat hur den inte kan agera som opartisk institution, utan den är mycket medvetande och bevisligen partisk gentemot kyrkorådet och fullmäktige. Detta i samband med en kontraktsprost som tolkar kyrkoordningen som fan läser bibeln gör att man inte ges några förhoppningar om en framtid för Oskarshamns församling efter Nyléns besked om han i dagsläget har svårt att föreställa sig en framtid med nuvarande politiska konstellation.

Senaste i ärendet är hur domkapitlet nu inväntat ett yttrande från kyrkofullmäktige som skulle ha varit inne den 6 oktober, men först kom in den 17 efter påminnelse, och av den orsaken kunde man inte behandla ett ärende i domkapitlet under oktober.
 Att det kan ha inverkan på de beslut som togs på kyrkofullmäktige i Oskarshamn den 22 oktober skiter man helt enkelt i, något som åter leder tankarna på ett styre från en korrupt bananrepublik. Men klart då känner man igen det politiska klimatet i Oskarshamn.

Domkapitlet skall alltså fungera som tillsynsmyndighet över församlingen, och eftersom jag begärt en beslutsprövning skall de likt en domstol avgöra ärendet.
Detta var jag lovar av jurist Vibeke Bergman skulle göras den 18 oktober.
I torsdags fick jag ett brev om att man inte tog upp ärendet, då man inväntade yttrande från kyrkofullmäktige, om en annan anmälan om beslutsprövning som man ville avgöra samtidigt.
Man har alltså nu två anmälan i ärendet, som man slagit ihop till ett diarienummer.
Nu skall det åter hänvisas till kyrkoordningen, där det står att ett ärende inte får avgöras för än anmälaren fått ta del av handlingar som tillförts ärendet av annan än anmälaren.
Jag har inte sett den andra anmälan eller yttrandet till denna, även om man lagt detta ihop till ett ärende, genom att ge det ett diarienummer.
Vidare har man alltså fördröjt mitt ärende för att invänta ett yttrande, som hör till den andra anmälan, något som klart strider mot svensk rättspraxis, då man i vanliga fall får be om uppskov, eller helt enkelt finna sig i en tredskes dom om man inte svarar i tid.
Men se inte hos domkapitlet i Växjö, här är man partisk och väljer att åsidosätta anmälaren till fördel för församlingens politiker.

I församlingen är den politiska labyrinten inte bättre, utan här är allt som det brukar vara, där de fyras gäng håller församlingen i järngrepp, och gör som de vill.
Senast är det alltså fakta att församlingen blöder 5 miljoner varje år, vilket medförde att fullmäktige vid senaste sammanträde krävde åtgärdat för att få detta stoppat.
Man undrar på hur kyrkorådet då kan ge personal 12 månadslöner för att säga upp sig själv, helt av mänskliga hänsyn. (Probelius Seger uttalade detta om orsaken till Nyléns avgångsverlag då han själv lämnade sin uppsägning, helt oprovocerat, och till förträt för personalutskottet.)
Ser de inte hur illa det hänger ihop, och de hoppas på ansvarsfrihet nästa år?
Jag säger: ”Häng dem högt”

I övrigt kan man tycka det lustigt att Kamrer Lars Lindström den 1 april förnekade att församlingen blödde, när jag skrivit det i en insändare, när nu fakta talar för något annat, vet kamrern inte om hur finanserna ser ut inom församlingen?

Oskarshamnbloggen.se har fått ett antal dokument som utvisar hur det politiska klimatet i Oskarshamns församling är infekterat och klart visar brist på sammanhållning.

I ett dokument som oskarshamnbloggen fått ta del av, står det klart beskrivit att viceordförande i kyrkorådet, Dennis Rydh(S), exempelvis var klart medvetande om att Mats-Ola Nylén avsagt sig uppvaktning i samband med sin sista mässa i Oskarshamn.
Att han (Dennis Rydh) ändå tillsammans med Rose-Marie Probelius Seger väljer att strunta i detta, och på det vis kränka inte bara Mats-Ola men kyrkorummet och gudstjänsten är skamligt och opassande en ansvarig politiker.
Redan här bör dessa två överväga sin framtid i församlingen som ansvariga, när man inte kan acceptera enkla önskemål.
Ett annat ställe har Oskarshamnbloggen fått dokumentation för att det inom Socialdemokratiet finns ett inriktningsbeslut om att bryta samarbetet med Alternativet i kyrkorådet, något som Dennis Rydh alltså tydligen väljer att ignorera, då han fortsätter att fjäska för Probelius, istället för att bry sig om sin partigrupp.

Ett annat dokument visar att även Probelis Seger agerat utan för sin nomineringslistas majoritet, när hon medverkade till att få Nylén att säga upp sig själv. I skarpa ordalag kritiseras hon för sättet hon agerat på, och anklagas för att ha använt Nylén som ett mobboffer, enbart med syfte att skaffa egen popularitet bland personalen.
I denne skrivelse finns även beskriven det förtroende förhållande Frimurarordningen har gentemot en ledamot i personalutskottet, och då det är FD kontraktsprost Leif Norrgård som är SV. Frimurareordens högsta prelat, kan detta även ha haft en direkt konsekvens på fallet Nylén.

Utav de fyras gäng är det alltså endast Moderaternas Gudrun Gustafsson som vi inte fått några meddelanden om, i frågan på hur hon ställer sig i förhållanden till partigruppens önskemål i ärendet.
Dock har en ledamot beskriven henne som en person som faller utanför ramen för en seriös diskussion, men detta är en hållning som den personen själv får stå för.

Som läget är idag har jag full förståelse för om Mats-Ola Nylén inte kommer tillbaka till Oskarshamns församling, den förtjänar helt enkelt inte en sådan kompetent kyrkoherde, med de politiker församlingen har tillsatt.
Samtidigt är det skrämmande nu att se hur duktiga och engagerade människor hopper av förtroendeuppdrag inom kyrkan, som en klar protest mot det som har skett senaste året.

Egentligen önskar jag för Nyléns bästa att han får en tjänst helt utanför Växjö Stift, för den handläggning detta domkapitel utvisar är intet annat än en parodi på svensk rättssäkerhet och kristen tro.
En tjänsteman som kan sitta och uttala att hon anser Nylén agerar i bakgrunden, alltså sprider falska anklagelser, samtidigt som man visar klart partiskhet mot kontraktsprost och församlingspolitiker, så fungerar hela domkapitlet.
I övrigt är även biskopen totalt ignorerande när man kontakter honom, och han skall vara en kyrkans man, jag börjar bli tveksam.

Oskarshamnbloggen.se ser fram emot en församling meddelar att den anställt Nylén. Den församling får en kompetent och duktig präst, som kan umgås med alla människor, oavsett ålder.

Är det enbart jag som inte förstår?

Det med lagar och förordningar är tydligen svårt för flera, senast är det Juholt som kvitterat ut för mycket bostadstillägg, för han inte läst på enligt honom själv, men även jag har problem med att läsa på verkar det som om, eller?

Allt började den 22 augusti, när kyrko fullmäktige i Oskarshamn hade sitt sammanträde.
Här fanns det en punkt där en skrivelse som tillsammans med 256 namn ställde frågetecken vid kyrkorådets hantering av fd kyrkoherden Mats-Ola Nyléns avgång.

En av fullmäktiges representanter föreslog då att jag som författare till skrivelsen, skulle få lov att yttra mig i ärendet, med hänvisning till Kyrkoordningen 3 kap 23 §.
Ordförande för kyrkofullmäktige lämnade då ordet till Kontraktsprost Alf Johansson, som förklarade att denna paragraf endast gälld personer med specialkompetens, och alltså inte inkluderade vanligt anställda eller församlingsmedlemmar.
Även när jag dagen efter pratade med Alf Johansson bekräftar han att ingen får yttra sig vid fullmäktige, och om de får det bryter fullmäktige mot kyrkoordningen, och kan göra sammanträdet ogiltigt.

Den 23 augusti var jag i samtal med kyrkorätt i Uppsala, och fick då besked om att det var Fullmäktige som själv ägde frågan om vem som får yttra sig, när fullmäktige godkänner denna person, och det inte fanns någon begränsning i kyrkoordningen för vem som fullmäktige kunde godkänna.

I mina ögon bryter kontraktsprosten alltså mot 2 saker i kyrkoordningen, dels talar han på fullmäktige, efter enbart att vara tillfrågat av fullmäktiges ordförande, han borde ha uppmärksammats att fullmäktige borde ha godkänt han talan först, samt att han tolkar kyrkoordningen fel, då han faktisk säger att om fullmäktige låter en församlingsbo uttala sig, kan det bli tal om man bryter mot kyrkoordningen.
En medlem i fullmäktige, Stefan Liljehorn, uttalar till och med att nu har Prosten talat och sagt hur han vill ha det, och vi ägar inte frågan.

En annat medlem i kyrkofullmäktige reagerar på prostens utlåtande på det viset att hon via mail ställer följande fråga till Svenska Kyrkans informationsservice:
”I 3 kap 23 § står det att kyrkofullmäktige kan besluta att även andra kan delta i överläggningen, men inte i besluten. Finns det några begränsningar i detta? Gäller detta vid varje tillfälle eller behöver det finns ett lokalt dokument där man först skriver in vem/vilka som får deltaga i överläggningarna?”

Svarat kom från Annemarie Rimmerfeldt som är informatör:
”Nej, det är kyrkofullmäktige som räder över detta. Det torde vanligen finnas inskrivet vissa regler härom i en arbetsordning t.ex. att kanslichefen/kyrkokamrer har rätt att delta. Fullmäktige han dock alltid fatta beslut i det enskilda fallet om man t.ex. vill ha någon sakkunnig kompetens.”

Med bakgrund i ovanstående anmälde jag självklart att kontraktsprost Alf Johansson ingripit otillbörligt i kyrkofullmäktige, på ett sätt som kan ha inverkat på ärendets handläggning.

Den 16 september har ärendet varit behandlat vid domkapitlet i Växjö, där man även fått ett yttrande från Prosten.

I detta hävder han att tf. kyrkoherde Magnus Wihlborg hade önskat hans närvaro vid sammanträdet, och därför var närvarande.
I övrigt bekräftar han väl ovanstående, med tillägget att:
”Jag vidhöll denna hållning då enligt min bedömning inte någon utomstående kunde bidra till klarläggande i en fråga där kyrkorådet havde att yttra sig och svara. Endast kyrkorådets ordförande eller ledamot kan rimligen tala i detta.”

Kontraktsprosten är tydligen tankeläsare, han vet vad jag som brevskrivare kan tillföra i ärendet, eller kanske kan ställa frågetecken runt i kyrkorådets svar, se han är duktig prosten.

Det som är mest lustigt är domkapitlets avgörande:

Domkapitlet finner att eftersom prosten är inbjuden av kyrkoherden, och bjuden välkommen av kyrkofullmäktiges ordförande, samtidigt som han presenterades som sakkunnig i kyrkoordningen, då hade fullmäktige godkänt att han fick yttra sig, och i övrigt anser domkapitlet att de upplysningar Alf Johansson lämnat är korrekta.

Jag kontakter åter kyrkorätt i Uppsala, och får i ett mail följande svar:
”I ett ärende som detta har du som anmälare inte partsställning och har därför inte rätt att kunna överklaga beslutet. Det finns det inte heller någon annan som har.
För övrigt instämmer jag i domkapitlets bedömning att den arbetsordning som finns inte medger dig rätt att delta i fullmäktiges överläggningar.
Jag anser inte att du fått divergerande svar. Det finns inga begränsningar i 3 kap. 23 § ang. vilka som kan medges rätt att delta men detta innebär ju inte att alla som så önskar ska medges sådan rätt. Det är, som sagt, fullmäktige själva som råder över detta.”

Ok domkapitlet har rätt, men samtidigt har jag rätt eller, ny fråga i mail:
”Jag är kanske inte så klok, men jag förstår ditt svar riktigt.
Som jag tolkar ditt svar kan fullmäktige ge alla lov att yttra sig vid ett sammanträde, det finns inga begränsningar.
Det klagomål som jag gjorde till domkapitlet var ju precis för att kontraktsprosten på fullmäktige sade att fullmäktige inte ägde frågan själv, vilket domkapitlet alltså ger rätt till.”

Med följande svar:
” Som du säkert förstår Ivan så kan jag som handläggare på kyrkokansliet inte överpröva domkapitlets beslut och inte heller kan jag uttala mig med prejudicerande verkan. När nu domkapitlet funnit att fullmäktige i det här fallet får anses ha medgivit att kontraktsprosten yttrade sig och att de upplysningar denne lämnat var korrekta, så har jag inga synpunkter på detta.”

Case Closed!

Alltså kyrkoordningen säger att fullmäktige kan låta vem som yttra sig, enligt det skrivna ordet.

Nej säger prosten, inte vem som utan endast ett fåtal med speciell kompetens, men inte anställde och församlingsmedlemmar.

Jo säger kyrkorätt fullmäktige kan godkänna vem som.

Jo säger informationstjänsten, fullmäktige besluter själv.

Nej säger domkapitlet, prosten har rätt.

Jo säger kyrkorätt det finns inga begränsningar, samtidigt som de säger Nej, för vi har inga synpunkter på domkapitlets beslut.

Nu vet jag inte vem som har rätt, för domkapitlet har tagit beslutet på ett sätt som förhindrar man kan överklaga det, så även i framtiden blir svaret väl:
NJA.

Om någon kan förklara för en stackars invandrar som jag, på lätt förståeligt svenska om vad som är rätt eller fel, maila då gärna till ivan@oskarshamnbloggen.se
Se även Domkapitlets svar anmälan kontraktsprost

 

Svenska kyrkan, va vill du?

När man ringer en institution, vilket man får anse Svenska Kyrkan som varande, förväntar man sig ett korrekt och trevligt bemötande, även om det är klagomål man vill framföra.

Detta känner Växjö stift tydligen inte till, då några av deras anställda inte har någon vidare trevlig eller service aktig bemötande.

2011-09-14 har jag ett samtal med kansliet i domkapitlet, när jag från ordförande i Oskarshamns kyrkofullmäktige fått besked om att stiftet och facket är de som förhandlat fram uppsägningen av Mats-Ola Nylén.
Det är stiftjuristen Vibeke Bergman som jag får tala med, och jag måste förvånas när hon uttalar så här:
”Jag förstår inte han agerar i bakgrunden eftersom man träffat en överenskommelse.”
Detta sagt med koppling till Mats-Ola Nylén.

Vibeke Bergman beskyller alltså Mats-Ola Nylén för att ligga bakom att vi församlingsmedlemmar kämpar för att få honom tillbaka som kyrkoherde.
Hur har hon kännedom om detta, vilket hon ju tydligen inte har, för damen i fråga ljuger, då Mats-Ola inte agerar i bakgrunden.
Den som agerar och som gjort det sedan 27/2 är undertecknade, och det står jag för, kom då inte med beskyllningar mot en oskyldig, när man inte ens vill delta i att reda ut om stiftets delaktighet i hela ärendet.

Igår 2011-10-03 ringde jag åter Vibeke Bergman för att få information om ett ärende.
När jag presenterat mig möts jag av följande fras:
”Hej, jag ska gå på lunch och har inte tid att tala med dig, men vad ville du lite fort.”
Man undrar varför hon svarar telefonen om hon ändå inte har tid att tala med den som ringer.
Det ärende jag sökte henne i, var om en tolkning av kyrkoordningen, där 2 personer i kyrkokansliet i Uppsala gjort en annan tolkning än vad domkapitlet i Växjö gjort, men det vill hon inte alls diskutera, eller söka fram till hur man kan ha olika tolkningar, utan man möts av en avspisning med jag vill inte diskutera med dig, och domkapitlet har gjort ett beslut som inte kan överklagas.

Klassamhället är återvänt till Sverige, där vi borgare ska buga os för domkapitlet, tror hon.

Tyvärr kan man väl förstå att det ligger till på det viset, när man ifrågasätter vissa hanteringar i Kyrkan, för det hjälper föga att fråga chefen för domkapitlet, biskop Jan-Olof Johansson, för det gjorde jag 2011-09-14, och har fortfarande inte fått svar, så antingen möts man av långa handläggningstider, eller ett otrevligt bemötande.

Jag förstår inte varför sanningen inte får komma fram, är Kyrkan rädd för att om sanningen kommer fram i ärendet Nylén, då kan flera skelett börja ramla ut garderoben?

Man så samma tendens när det rörde sig om den fackliga representanten, som också han i vardagen är anställd som komminister i Växjö Maria Församling.
Här fick man också vänta i 1½ vecka innan man fick kontakt, och då fick man göra det genom kansliet i Stockholm.

Är det inte dags att Svenska Kyrkan ser över vilket bemötande man ger sina kunder, för snart är man distanserat av institutioner som försäkringskassan och skattemyndigheterna i det sätt man bemöter folk på när man ifrågasätter ledningen.

Jag ställer åter frågan, vad är det jag trampar på sedan ni skriker så högt, vilka lik är det ni inte vill ha fram?